Ny blogg!

http://simonecarlsson.devote.se/

Dop!

Idag ska Milton ha dop!
Ska bli skönt när det är överstökat, för gud vad stressigt allting har känts. Men det blir nog bra hoppas jag! :)

Stor bebis!

Ja jag tycker att Milton är stor, jätte stor om jag får säga det själv. Och vet ni vad, han har nu samma klädstorlek som Tindra hade när hon var 6 månader gammal, och Milton har inte ens blivit 3 månader. Så han är stor i mina ögon! :)
Tänk att han växer så mycket, ska bli spännande att se vad han väger i slutet utav veckan när vi ska till bvc. Fast den här gången hoppas jag att han har gått upp lagom i vikt, annars kommer troligtvis bvc tanten bli sur igen! :/

Tindra 6 månader och Milton 2,5 månader! :) Samma pyjamas!

Håller också på att förbereda inför dopet som är nu på lördag, jag hoppas att jag inte har glömt något! :) Här är i alla fall en bild på min plan hur dukningen ska se ut! haha!! :) Fint eller hur?

Bada!

1a december, tyvärr så känns det inte som det, har ingen julkänsla alls! Hoppas att snön kommer snart så det blir vitt och fint ute..

Idag har lilla Milton tagit ett bad! Vilket uppskattades jätte mycket! :)

Älsklingspojkar!

Idag har Tindra varit på dagis, då passade jag och Janne på att förbereda lite till dopet! Jag börjar känna mig lite stressad nu, känns som det är tusen saker till som måste göras! Men det blir nog bra.. På fredag kommer prästen hit på dopsamtal i alla fall..

Alex och lilla Ebba har också varit här på besök en liten snabbis! =) Kul att Milton kommer få en kompis i samma ålder!

Älskar mina två pojkar! =)

Dålig uppdatering..

Åter igen har det blivit väldigt dålig uppdatering, men det finns så mycket jag vill skriva så jag vet aldrig vart jag ska börja.

Förra veckan var vi på bvc för att väga och mäta Milton, och som vanligt ökar han alldeles för mycket i vikt. Så barnmorskan är inte alls nöjd med det och ville att vi skulle minska ner på hans måltider. Lättare sagt än gjort, vi gjorde ett försök med insåg rätt så snabbt att det var omöjligt. För vilken människa klarar av se sitt barn l

igga och gråta på grund utav hunger? Inte vi i alla fall!
Ser inte fram emot nästa vecka när vi ska till bvc för troligtvis så kommer han fortsätta att gå upp för mycket i vikt, och barnmorskan kommer inte bli glada på oss då! Känns verkligen inte kul att gå dit när barnmorskan bara gnäller hela tiden!

Jag har varit väldigt dålig på att ta kort den senaste tiden så har inte så många roliga, och jag har visst inte tagit ett enda kort på "lilla" Milton. Skärpning Simone!!

I helgen så bakade vi pepparkakor tillsammans med Ronja och Emilia!


Självklart hjälpa Tindra också till!


Idag hade Janne börjat duka fram på borden och Tindra var snabb upp på stolen för att sedan hälla sylt på tallriken. Så idag serverades det enbart sylt! ;)

Prematurdagen..

Idag är det den internationella prematurdagen, vill därför skänka en tanke till alla barn som har fått en tuff start på livet. Vill även skänka en tanke till alla familjer och anhöriga som har haft det kämpigt!

Tindra född i vecka 33+2


Milton född i vecka 33+5

Idag mår både Tindra och Milton bra och är som vilket barn som helst.
Milton har bara små korta andningsuppehåll emellan åt, men det beror på att han fortfarande är lite omogen, men det kommer växa bort med tiden.

Träning!

Igår var jag hemma hos Natta och hälsade på! Vi var även jätte duktiga och tog en lång promenad med ungarna i två timmar! :) Måste erkänna att den sista biten blev rätt så jobbig, man har ju inte världens bästa kondition längre men det ska det bli ändring på!

Idag har jag varit och tränat aerobic i en timme, och man märkte snabbt vilka muskler som har försvunnit. Ska dit nästa vecka igen för ett nytt träningspass!


förutom all träning så flyter allt på jätte bra här hemma, Tindra stojjar runt som vanligt överallt och Milton bara sover och äter.. Precis som det ska vara!

Kvällsmys!

Bra dag!

Idag har det vari en bra dag, fast tyvärr fick det en snabb vändning nu ikväll..
Båda mina syskon har varit här på besök idag med deras familjer. Och så åt vi utav min goda tårta! Och senare på eftermiddagen badade Tindra med kusin Elise! :)

Men kvällen avslutades med att Janne satt och spydde på toaletten, inte alls roligt! Som tur är så är pappa inte hemma så Janne blev ner slängd till hans lägenhet så han inte smittar ner oss!
Däremot så ser jag inte fram emot natten, då Milton vaknar och ska ha mat, och så brukar Tindra vakna några gånger på grund utav mardrömmar och sina tänder.. Så antagligen blir det inte många timmars sömn inatt. Man kanske ska gå och lägga sig redan nu så att man orkar? Hoppas bara att inte någon utav ungarna eller jag blir sjuk!

Farsdag!

En farsdagtårta!
Gjord med ljusa tårtbottnar, after eight mousse och päron mousse! :)

Grattis!

Grattis Melinda till eran lilla pojke! :)

Cupcakes!

Idag har jag bakar cupcakes! De blev rätt så bra faktiskt!
Testade att göra med mintchoklad mousse!

. . .

Tiden innan vårt andra prematur barn föds!

Efter Tindras födsel var både jag och Janne tveksamma om vi skulle våga bli gravida en gång till, tankarna kretsade mycket om hur stor risken är att få ett till prematur barn. Men efter många djupa samtal bestämde vi oss för att försöka igen.

Den här gången blev vi gravida redan på andra försöket, de allra första veckorna var man överlycklig, det kändes så roligt att Tindra skulle få ett syskon. Men oron att föda förtidigt igen blev allt större ju längre in i graviditeten jag gick.

När jag gick in i vecka 19 började jag få väldigt mycket sammandragningar, fast de kom inte regelbundet men de va många. Jag började ta det allt mer lugnare för att det inte skulle bli värre. Jag lyckades faktiskt rätt bra med det, men ändå hade jag runt 30 sammandragningar om dagen.

Jag och Janne började planera hur vi skulle göra OM även den här bebisen också skulle komma för tidigt, men att planera för något vi inte hade någon aning om var inte det lättaste.

När jag var i vecka 26+1 så upptäckte jag att lite utav slemproppen hade lossnat, jag fick panik oron kom krypande och jag visste inte vart jag skulle ta mig till! Janne var just i det ögonblicket iväg fast min pappa var hemma hos oss så han försökte lugna mig. Jag ringde in till förlossningen och jag berättade vad som hade hänt och vi fick komma in på en gång.

Jag satt hemma och väntade på att Janne skulle komma hem och försökte lugna ner mig. Min pappa som alltid ska googla allting läste att det inte behöver betyda något när slemproppen lossnar och att den kan återbildas igen. Jag blev genast lite lugnae och försökte intala mig själv att det inte är någon fara.

På väg in till förlossningen satte sammandragningarna igång, och kort efter vi hade kommit in till dit gjorde de en ctg kurva som visade att de kom med cirka 5 intervall. Fast de gjorde inte alls ont, fast sen tidigare erfarenheter vet jag att det kan påverkas fast att det inte gör ont. Efter en stund görs ett vaginalt ultraljud för att titta hur livmodertappen ser ut. Efter undersökningen är färdig så ser jag på läkaren att han inte har bra besked och jag bryter ihop med det samma madens han förklarar att livmodertappen endast är 6mm kort. Tankarna börjar snurras, jag förstår på en gång att jag kommer bli inlagd. Känslorna jag hade i det ögonblicket var hemska, jag ville absolut inte bli inlagd, jag var ju bara i vecka 26+1. Tänk om bebisen vi väntar på kommer redan nu, det är ju alldeles för tidigt!

Jag blev inlagd med 23 timmars sängläge, det vill säga att jag enbart fick gå på toaletten. Jag skulle röra på mig så lite som möjligt, och att klappa sig på magen som va så himla mysigt blev också ett förbud.

Det var första gången jag sov borta från Tindra, saknaden efter henne var så himla stor! Jag hade aldrig varit ifrån henne en hel dag sedan hon föddes. Men både Tindra och Janne försökte komma och hälsa på så mycket som var möjligt. Den första tiden på sjukhuset var jätte hemsk, för varje gång jag och Tindra träffades kändes det som hon kom länge och längre ifrån mig, till slut så struntade hon totalt i mig. Det gjorde verkligen ont i mig, hon såg mig inte längre som hennes mamma, utan jag var som vem som helst för henne. Men efter någon vecka på sjukhuset så började hon visa allt mer intresse för mig igen, hon började förstå att mamma “bor” på sjukhuset nu och dit åker vi ibland för att hälsa på!

Att vänja sig vid sprutor var ett måste, varje kväll fick jag en spruta i låret som gjorde att risken för blodproppar skulle minska. Bricanyl sprutorna blev också min bästa vän, varje gång sammandragningarna började komma regelbundet fick jag en spruta, men det som var värst med dom var biverkningarna, hjärtklappning och skakningar. Men med tiden så vande kroppen sig vid bricanyl och biverkningarna blev allt minde, tack och lov för det! Men bricanyelen var även så himla bra, sammandragningarna slutade nästan på en gång!

Under sjukhustiden fick jag träffa många gravida kvinnor, vissa delade jag rum med en längre tid och det uppskattade jag jätte mycket, några har jag fortfarande lite kontakt med och det känns skönt att veta att det finns fler än jag som har varit i liknade situationer. Jag är inte ensam. Fast ibland kom det stunder som man skulle viljat vara för sig själv. För vem vill visa för en annan att man är svag? Ibland skulle jag behövt gråta ut, men det var bara att bita ihop och försöka tänka på något annat.

När jag blev inlagd kom en läkare in till mig och berättade alla risker för barnet att födas så tidigt, jag kommer inte ihåg exakt allt han sa men det var verkligen hemskt att ligga där i sängen och veta vad som kunde hända. Chansen att överleva var inte helt säker, hjärnskador, hjärtfel, operationer, flera månaders vårdtid... Jag kände mig just då inte som en människa, utan jag vet en kuvös som skulle rädda mitt barn från allting ont!

Veckorna gick och sammandragningarna fortsatte, nya undersökningar på livmodertappen gjordes en gång i veckan. Ju mer tiden gick desso kortare blev den, tillslut var den helt borta och jag började istället att öppna mig. Man hade inte en aning om vad som skulle hända dagen man vaknade upp i sjukhussängen, kommer barnet att födas idag eller lyckas jag gå en dag till som gravid.

Under sjukhusvistelsen så gjorde de väldigt många viktuppskattningar på bebisen i magen, och vi fick veta att var en stor krabat som låg där inne i magen, hela 20% över normalkurvan! Vilket gjorde att man trodde att bebisen skulle vara mycket starkare än vad Tindra va när hon föddes. Men hur det skulle bli visste vi inte då, man kunde bara hoppas att allt skulle gå så smidigt som möjligt.

Den sista tiden som gravid var den jobbigaste, läkaren sa till mig att “-Nästa gång sammandragningarna sätter igång ska vi inte längre stoppa dig” När de sa det så kunde jag äntligen se ett slut på det, för just då kändes det som jag inte orkade mer. Men när väl sammandragningarna kom åter igen så ångrade de sig. Jag tappade snabbt allt förtroende för personalen, jag vågade inte längre lite på vad de sa till mig. Förstår dom inte att man ställer sig in på en sak när de säger det? Efter det upprepades detta en gång till, sammandragningarna satte igång och de ville ge mig en spruta, men jag vägrade jag orkade inte mer! Tårarna rann och jag kunde inte längre hålla kvar mina känslor inombords, jag var så arg och ledsen.. Men efter ett samtal med en läkare så tillät jag dom att ändå ge mig en spruta, jag visste ju att det var det bästa för bebisen att få stanna några dagar till i magen..

Den sista undersökningen innan förlossningen satte igång visade att jag var 5 cm öppen! Där låg jag på sjukhussängen och väntade på att någonting skulle hända, tills en dag då det verkligen sattes igång på allvar! Sammandragningarna gick inte att stoppa med bricanyl spruta och för tredje gången blev jag nedkörd till förlossningen. Jag vågade fortfarande inte tro att det var sant, jag vågade inte känna lycka att det äntligen var dags för jag ville verkligen inte bli besviken en gång till, det hade jag inte klarat av.. Men kvällen kom och det blev natt, värkarna kom med ca 5 minuters intervall med de blev inte kraftigare eller tätare. Det verkade inte vilja komma igång riktigt, så jag la mig ner för att sova vilket gick rätt så bra. Förutom att jag vaknade varje gång det kom en ny värk.. På morgonen när jag vaknade var det exakt samma som igår kväll, ca 5 minuter mellan värkarna fast de gjorde fortfarande inte så ont! Då fick jag nog och hoppade upp ur sängen och gick fram och tillbaka i korridoren och inne i förlossningsrummet, det måste komma igång, jag orkade verkligen inte åka upp till bb avdelningen en gång till!

Äntligen så började värkarna bli mer intensiva och komma tätare, så efter någon timme var det dags att bada! Vilket var helt underbart, något som var mindre underbart va att stiga upp ur badet, för genast blev man så tung och värkarna gjorde mycket ondare. Då fick jag ta till med min bästa vän, lustgasen! Timmarna gick och värkarna kom allt tätare och gjorde mer ont, precis som en förlossning ska vara.. Men efter jag hade öppnat mig 10 cm hade fortfarande inte vattnet gått och de fick ta hål på fosterhinnan! Kort där efter satte krystvärkarna igång och efter 6 minuter så var vår lilla bebis ute!

Den 19 September 2011 föddes vår son Milton, han föddes i vecka 33+5 och vägde 2760 gram och var 46 cm lång.

Efter han var född fick jag upp han på mitt bröst, men efter en liten stund började hans andning bli allt mer ansträngd och de fick gå iväg med honom till undersökningsrummet. Janne hände med honom och jag blev själv kvar i förlossningsrummet med barnmorskan som skulle sy ihop mig. Känslan att ligga där utan sitt nyfödda barn var hemskt, jag hade inte en aning om vad som hände i rummet intill, jag ville bara att de skulle bli färdig med mig så jag kunde åka till honom och se så han mådde bra..

Efter en stund som kändes som en evighet för mig fick jag äntligen åka iväg i rullstol till mitt nyfödda barn! In på neonatalavdelningen blev jag inkörd och alla minnen från när Tindra låg inne dök genast upp igen.. Varför skulle detta hända en gång till? Varför kan inte mina barn ha stannat kvar i magen tills de va redo att möta världen?
Där låg han i sin kuvös, med övervaknings apparater, cepap och dropp. Han hade svårare med andningen än vad de hade förväntat sig och man såg hur han kämpade för varje andetag han tog. Men läget var ändå stabilt och allt såg bra ut.

Det finns så mycket att skriva om vad som hände inne på sjukhuset, jag kommer inte ens ihåg allt. Men en sak vet jag, den här gången blev det en mycket tuffare resa än med Tindra.

En pulsdipp är när pulsen går ner, och när pulsen går ner i kroppen så minskar hjärtslagen och syresättningen i blodet minskar.

När Milton blev tre dagar gammal så behövde han inte längre cepapen för att klara av att andas helt själv, men fortfarande var det inte helt stabilt. Han började få väldigt många pulsdippar så de kommande dagarna övervägde de hela tiden att sätta tillbaka cepapen men som tur så slapp vi det. Istället fick han en medicin som skulle stimulera andningscentralen i hjärnan. De första dagarna så funkade det väldigt bra, men allt efter som så ökade pulsdipparna igen, så intaget utav medicinen fick ökas. Efter det började det åter igen stabiliseras allt mer.

Milton behöva också sola för han hade gulsot, vilket är väldigt vanligt hos prematurer, han verkade faktiskt tycka om det väldigt mycket. Han låg där i kuvösen med “solglasögonen” och var så himla nöjd.

När man får ett barn förtidigt som behöver vårdas på neonatalavdelningen så tror jag att många föräldrar har svårt att uppleva att det är sitt egna barn som ligger där. Så kände i alla fall jag. Varje gång jag skulle gå ifrån Milton så kändes det jätte jobbigt, att hela tiden behöva lämna honom hos några andra människor. Man ville ju vara hos han hela tiden med det gick ju inte.

Vardagen på Neo upplevde jag som väldigt stressig, allting skedde med 3 timmars intervall. Man bytte blöja, satt känguru, sond matade honom, gick och pumpade, och efter det skulle man försöka hinna ta hand om sig själv också vilket kunde bli väldigt stressigt. Sedan började allt om igen..

Hemlängtan var alltid väldigt stor inne på sjukhuset, jag missade så himla mycket tid med Tindra, och mesta utav tiden på sjukhuset var hon förkyld så hon fick heller inte komma och hälsa på. Men jag är väldigt tacksam att hon inte tog skada utav detta, utan anpassade sig väldigt bra.

När Milton blev 5 dagar blev han av med sin kuvös och fick istället ligga i en säng med värmemadrass. När han hamnade i sängen fick vi även börja ta med honom in på vårt rum, för de har fått nya apparater så man kan ha med sig en övervaknings apparat och personalen kunde sammtigt se ute på deras datorer vad som hände. Den övervakningen han hade var tre stycken elektroder och en liten syremätare på foten!

När Milton blev två veckor gammal klarade han hålla sin temperatur i kroppen helt själv, så värmemadrassen plockades bort och han gick äntligen ta på sig kläder! Trots att han var väldigt “stor” för sin vecka så kunde han ändå ha storlek 44.

Allt gick jätte bra och Milton verkade bli lite starkare för varje dag som gick, han lyckades även dra ut sin sond fast de beslutade sig att inte sätta tillbaka den då han hade börjat äta så bra på flaska.

Men när allt såg som ljusast ut kom det ett jätte stort bakslag. Han var då 2,5 veckor gammal. Det började med att jag hade suttit och matat honom, efteråt satt vi och myste lite och när jag tittar på honom får jag för mig att han blev lite blå i ansiktet. Jag säger det till sköterskan som jobbar men när hon kommer fram och tittar ser han ut precis som vanligt. Så jag intalar mig själv att jag bara såg i syne och nojjar upp mig för ingenting. Efter det tar Janne över och myser lite med honom, både jag och Janne sitter och tittar på honom och helt plötsligt ser vi att han blir helt blå i hela kroppen! Övervakningen började larma jätte mycket och både jag och Janne satt där helt chokade och visste inte vad vi skulle göra. Sköterskan som jobbade kom snabbt och tog upp honom för att försöka få honom att andas. Man märker att hon är nervös fast hon försöker ändå hålla kvar lugnet. Jag har inte en aning om hur lång tid det tog för henne att få igång andningen på honom, men det kändes som en evighet. Under den stunden flög det tusen tankar i mitt huvud, det var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på det.

Efter det började det komma väldigt många pulsdippar, och de tog snabbt nya prover på honom för att titta ifall han har någon infektion i kroppen. Så fort de fick provsvaren som visade att det var en infektion så satte de in två stycken olika antibiotikor.

Allt detta kändes som ett väldigt stort bakslag, han orkade längre inte äta så sonden fick sättas tillbaka, övervaknings apparaten larmade hela tiden och varje gång blev vi lika rädda för att han skulle bli blå igen.

Tack och lov så upptäcktes infektionen väldigt snabbt så troligtvis hann den inte bryta ut fullt berättade läkaren för oss. Detta gjorde att han återhämtade sig snabbt.

I samband med infektionen började Milton gå upp väldigt mycket i vikt, och då upptäckte de att han inte kissade tillräckligt mycket, så han fick vätskedrivande medicin. Men trots det fortsatte han öka väldigt mycket i vikt och gör det än idag. Fast om jag ska vara ärlig så ser jag bara det som något positivt.

Några dagar efter infektionen upptäcktes var han nästan som vanligt igen, men helt plötsligt så började pulsdipparna öka igen. Och en utav gångerna jag satt med honom blev han också blå i ansiktet. Så nya prover togs då upptäckte de att han hade blodbrist. Vilket gjorde att han fick genomgå en blodtransfusion. När de berättade det för mig så tyckte jag att det lät jätte hemskt, men efteråt kände jag mig så himla glad. Han var helt rosig om kinderna och såg verkligen ut att må jätte bra! Efter blodtransfusionen hade han heller inte en enda pulsdipp.

Men när vi trodde att ingenting mer kunde gå fel så började Milton få väldigt hög puls, det krävdes inte alls mycket att pulsen skulle gå över 200 och övervakningen började larma. Dock hade de ingen förklaring till detta och efter ett par dagar så började pulsen bli normal igen, så då togs övervakningen bort och snart var vi framme vid vårt mål, hemfärden!

Efter 4 veckors tid på neonatalen fick vi äntligen åka hem, och jag var faktiskt jätte nervös. Jag hade inte varit hemma på nästan 3 månader. Äntligen skulle vi få börja vårt nya liv som två barns föräldrar!

Men alla i familjen kom snabbt in i vardagen och allt flöt på som det skulle.

Fast ändå är vi fortfarande lite oroliga, ibland så håller han andan korta stunder och man blir lite nervös när det händer, fast ändå så vet vi att det inte är någon fara. Men vi är så oroliga att han åter igen ska bli blå som inne på sjukhuset! Ofta efter måltiderna är han också blå runt läpparna, men det beror troligtvis på att han anstränger sig så mycket när han äter och bli snabbt trött i kroppen. Men vår bvc sköterska säger att det inte är någon fara, så vi får lita på henne!

Efter allt som har hänt så funderar jag ofta på hur det hade gått om han hade fötts när jag blev inlagd, tänk om de inte hade kunnat stoppa förlossningen? Tänk om han inte hade överlevt? Det är svårt att undervika dom tankarna, men jag försöker också tänka på hur glad jag är att allt ändå gick bra till slut. Fast att Milton fick en tuff start på livet!

Något som också kan vara svårt att vara förälder till två prematur barn är att många har svårt att förstå vad man har gått igenom. Självklart förstår jag att en person som själv inte har ett prematur barn ska veta hur det är, men ibland så verkar alla se det så lätt på det hela. Personer i ens omgivning verkar glömma bort väldigt snabbt att mina barn är förtidigt födda, de verkar inte tro att det har någon betydelse längre, för de mår ju bra nu. Men det har en stor betydelse, både för deras utveckling och för den resa vi har gått igenom!

Nu när jag skriver detta så är Milton 1 månad och 3 veckor gammal, och 9 dagar gammal korrigerad ålder! Allt har gått väldigt bra och han fortsätter att öka väldigt mycket i vikt. Han är nu som vilken nyfödd bebis som helst, det vill säga att han mestadels bara sover och äter.

Egentligen finns det väldigt mycket mer att skriva, många mer händelse, känslor och detaljer men för att allt det ska få plats måste jag nog skriva en hel bok.

// Simone

Figur..

Idag har Amanda varit här på besök, som vanligt så drack vi en massa te och tjatade! :) Tindra busade även omkring och underhöll oss på alla möjliga vis! Det är verkligen så härligt med barn, de får en jämt att vara lycklig, det krävs inte mycket för ens hjärta ska bli alldeles varmt!

Igår var vi även hemma hos Emelie och Matte en runda.. Tindra var livrädd för lilla Douglas! haha! :) Undra hur länge hon ska vara hundrädd?

Övade idag på att göra en marsipan figur, blev väldigt nöjd faktiskt!
Vad tycker ni?

Dopfix!

Just nu håller vi på att skriva gästlista till dopet, samt inbjudningar håller på att fixas!
Detta fina kortet kommer få pynta inbjudningskorten!

Onsdag!

Idag har det varit en lugn dag, Tindra har åter igen börjat på dagis och det är verkligen tomt utan henne! Men jag vänjer mig nog snart vid det också.. :) Tindra trivs jätte bra på dagis i alla fall och det känns skönt att det går så bra! Tror hon tycker det är lite roligt att få leka med andra barn också..

När Tindra va på dagis passade jag på att städa lite här hemma och efter det myste jag med Milton i sängen! :) Och självklart var det omöjligt att hålla ögonen öppna..

Blåbärssoppa!

Mmm!


"Lilla" Mille!




I helgen gjorde jag cupcakes och bjöd på!

Tårtor

Har ju börjat att göra lite tårtor! Fast de blir inte alls så bra som jag vill, men man måste ju öva för att bli duktig! :)

Beräknad förlossning!

Idag är det den 1 november, då Milton egentligen skulle ha kommit till världen.. Tänk att även han hade så bråttom ut till världen.. Fast jag är så himla tacksam att han inte kom då förlossningen satte igång första gången, vill inte ens veta hur det hade gått då, med tanke på att han var så sjuk när han föddes så hade han ju varit mycket sämre om han hade fötts i vecka 26..

Men han fortsätter att växa som bara den, idag vägde han 4468 gram och var 54 cm lång! :) Min stora plutt!

Imorgon är det dags för Tindra att börja på dagis igen, tror att hon kommer tycka det är super kul att komma tillbaka och få leka med andra barn igen! :) Visserligen tycker hon det är roligt att leka med mamma och pappa men hon behöver nog lite omväxling också..

Planering inför Miltons dop har även börjat, dopklänning är inhandlat, bokning utav kyrka är klart och dop inbjudningarna är strax färdiga. Behöver bara en bra bild på Milton så att inbjudningarna blir extra fina!

ARG!

Just nu är jag så förbannad! Har fått hem papper från Trygg Hansa där de vill att vi ska fylla i en massa som hände Milton under tiden på sjukhuset, alla mediciner han har fått, behandlingar och andra komplikationer som dök upp! Fan!
Det är ju hur mycket som helst, så det blir att ringa Neo och be dom hjälpa mig fylla i papperna! Hoppas att försäkringen går igenom! =(

Nog om de tråkigheterna, i lördags var vi på återbesök på neo för att träffa läkaren och ta nya prover på Milton! Alla proverna va bra fast han fortsätter som vanligt att öka för mycket i vikt. Men de valde att inte ge honom vätskedrivande för han är inte så svullen och mår så pass bra ändå! Så nu behöver vi inte åka till neo för fler återbesök!! Så himla skönt!

De senaste dagarna har vi varit ute i trädgården och fixat lite, det är mycket som måste göras nu när trädgården är här! Längtar tills allt bli färdigt, vilket känns som en evighet bort!

De på Bvc skulle även kommit hit idag på hembesök för att väga Milton, fast de dök aldrig upp, och de hörde inte av sig eller någonting! :/ Så får ringa dit imorgon också och fråga vart de tog vägen!

Lilla Miltno sover så gott!


Måla med fingerfärg!

Kladdmaja!

Fredag!

Idag har det varit full rulle hela dagen!
Milton har varit på bvc för att kolla hans vikt, och åter igen så går han ju upp alldeles för mycket. Så imorgon ska vi till neonatalavdelningen så de får kolla på honom och sedan ska de ta ett blodvärde. Suck! Känns som detta aldrig kommer sluta?! Jag trodde vi skulle slippa en massa återbesök osv när vi fick lämna sjukhuset men icke..

Emmeli och hennes familj har även varit här på besök, Ronja och Tindra har lekt en massa och sen så bjöd vi på lite mat. :)
Efter de hade åkt gjorde jag färdigt tårtan som vi ska bjuda på imorgon.. Då jag fyller år! ;)

Under hela dagen har jag knappt kunnat prata, min röst är helt borta, undra var den har tagit vägen?

Har fått en liten award från Meilnda!

När man har fått denna award så ska man göra följande:

• Länka till den man fått den av
• Fullborda de 6 meningarna
• Skicka awarden till 5 andra bloggar

1. När ingen ser eller hör mig… Går jag runt och städar och sjunger glatt för mig själv!

2. Jag går aldrig hemifrån utan… Min mobil, den följer alltid med utav en gammal vana..

3. Min blogg heter som den gör för att… Jag inte kom på något bättre namn ;)

4. Om jag vågade skulle jag… Be en viss personal på neo dra åt helvette..

5. Om tio år kommer jag att… Bo i ett mysigt litet hus tillsammans med Janne och våra två barn. Vi kommer leva som en riktig Svensson familj och på somrarna åker vi ut med husvagnen runt om i Sverige.

6. Det som gör mig riktigt lycklig i livet är… Mina barn, de får mig ofta att skratta och kärleken till dom är helt obeskrivlig.

Jag vill ge denna award till följande bloggare:

http://www.egustafsson.devote.se/

http://sofies22.blogg.se/

http://jejja79.blogspot.com/

Sen följer jag faktiskt inte fler bloggar ;) Så det får räcka med 3 st!

Underbart!!

Gud vad underbart det är att vara två barns mamma! Jag trivs verkligen som fisken i vattnet..
Det är full rulle hela dagen, vilket jag älskar!!

Idag har vi varit inne och vägt Milton igen, och som vanligt tycker de att han går upp för mycket i vikt, men de vill avakta lite till med att ge vätskedrivande med tanke på att Milton mår bra.. Men på fredag blir det ny viktkontroll och då tar de nog ställning till hur de ska göra..

Tuffa Tindra!

Mys med lillebror!

Mys!

I eftermiddag har jag haft mys stund med Tindra, först badade vi och efter det så målade jag hennes naglar! Tro det eller ej, men det blev riktigt bra! Efter det har vi lekt och stojjat runt!

Fin fina naglar ;)

Syskonkärlek!

Förlåt för dålig uppdatering, men har just nu många bollar i luften, Tindras kläder ska rensas ut, landen ute ska fixas och massa mer :)

Tindra är verkligen en stolt stora syster, är faktiskt väldigt förvånad utav hur bra det går! Hon är så snäll mot Milton och hon verkar trivas i sin nya roll som storasyster!

Igår var det återbesök på neo, Milton blev vägd och sen blev vi utskrivna. Nu ska vi bara dit en gång till nästa onsdag för att ta ett nytt blodväre för att se om han kommer behöva mer blod eller inte, men troligtvis så behöver han inte det.. =)
Imorgon ska vi till Bvc för att återigen ta en ny vikt på Milton, de måste hålla lite extra koll så han inte går upp för mycket och samlar på sig vätska igen.. Så jag håller tummarna att han har gått upp alldeles lagom i vikt!

STOLT STORASYSTER!

Hemma!

Idag efter ronden hade läkarna beslutat sig för att vi skulle stanna tills imorgon, enbart för att de vill ha en till vikt på Milton.. Men jag stod på mig och sa att jag ville hem idag, och så fick det bli. Så istället ska vi dit imorgon för ett åter besök och Milton ska vägas igen så han inte gå upp för mycket i vikt, för i så fall kommer han behöva mer vätskedrivande..

Men det känns jätte skönt att komma hem.. Tindra visar även att hon är en stolt stora syster, hon är inte alls svartsjuk eller någonting..Jag hoppas att det håller i sig.. :)
Fast i kväll har Tindra inte alls varit på humör, näsan rinner och hon verkar ha ont i sina tänder så humöret är inte på topp, lilla stackaren..

Imorgon ska vi ut i trädgården och hålla på, för den ser förjävlig ut rent ut sagt.. Och syskonvagnen ska även provköras för första gången! =)

Väntar....

Just nu sitter jag ivrigt och väntar på att ronden ska bli färdig, för efter det kommer vi få besked om vi får komma hem idag eller imorgon! :) Men troligtvis så blir det idag, annars ska jag försöka övertala dom att vi får åka hem idag! Är trött på att vara här! Men snart är det över! Äntligen!

Wohooo!!!

Idag är jag super duper glad!! Milton har nu blivit av med den sista övervakningen, nu är slutet nära! Så imorgon eller på måndag kommer vi lämna sjukhuset och åka hem för att börja vårt nya liv med vår son! Det ska bli så skönt att få bli en hel familj igen! Jag ska gosa så himla mycket med Tindra när jag kommer hem, så mycket tid vi har förlorat!!
Sen han fick blod så har han inte haft en enda pulsdipp och har börjat äta bättre så det gjorde verkligen susen!

Inatt ska de ta nya prover på honom, så jag hoppas att de ser bra ut så att det inte är något som är fel!

Jag känner mig faktiskt lite nervös inför hemfärden, det kommer nog kännas konstigt att lämna sjukhuset efter så här lång tid!

En gammal bild på Milton!

=)

Igår efter Milton fick blod så har han blivit mycket piggare! Han har aldrig varit så vaken som han är nu! Det känns verkligen jätte roligt!! Han har även ätit upp allt i flaskan vid varje mål, vilket är rätt så ovanligt! Så nu har det vänt, nu är det inte lång tid kvar här!!!! =) Han har heller inte haft en enda puls dipp sen igår kväll vilket är väldigt positivt, så snart hoppas jag att hela övervakningen åker bort!!

11 veckor på sjukhus!

Fy, nu har jag varit här i 11 veckor, men nu är det inte lång tid kvar!! Längtar verkligen hem men nu börjar jag äntligen att se slutet på det hela!

Idag blev Milton av med sina elektroder på magen, så nu har han endast en liten sak på foten som mäter hans puls och syresättning i blodet..

Idag har han även fått lite blod, då hans blodvärde hade minskat ytterligare, de tror även att hans puls dippar kommer minskas nu efter han har fått blod! Så tyvärr fick min lilla stackars kille sätta in en ny infart, och som vanligt hade de jätte svårt att sticka honom så åter igen fick den sitta på huvudet.. Efter det så satt jag med honom i 3 timmar medens blodet åkte in, tyckte ju sy synd om honom så självklart skulle han få vara hos mamma och gosa under tiden..

Nu känns det som att allt negativt som kan hända har hänt, så nu kan väl ingenting mer gå fel? Eller? Så jag hoppas att alla proverna framöver kommer se bra ut och att hans puls dippar försvinner!

Onsdag!

Idag är vår lilla grabb i vecka 37+0! Han börjar verkligen bli stor nu, vikten idag låg på 3490 gram! Så han växer så det knakar!
Nu är det bara hans puls och andning som ska bli stabil sen får vi åka hem! Så förhoppningsvis så lämnar vi sjukhuset nästa vecka! Men man vågar inte hoppas på för mycket, man vet ju aldrig vad som kan hända!

Idag fick Milton sitt antibiotika genom dropp för sista gången, så hädanefter får han det i munnen i stället! Så det är verkligen skönt att slippa infarten!

Tummen upp!

Nu börjar det gå bättre för Milton igen, igår behövde han inte sondas en enda gång så idag tog de bort sonden igen! Nu håller vi tummar och tår att han inte behöver sätta dit den igen!
Han ligger fortfarande rätt så högt i puls, men troligen kommer det vända snart när koffeincitratet har åkt ur kroppen helt!
Han kommer troligen bli av med infarten idag också! Som just nu sitter i armen på honom, den har suttit på massvis med ställen på kroppen men nu kommer han att få de sista doserna med antibiotika genom munnen!

Sedan är det bara andningen som ska bli mer stabil så han slipper ha all övervakning, och när det är stabilt så kommer vi få åka hem!! =)
Men vågar inte hoppas på att det bli snart, för vi har ju varit med om att han har blivit sämre ett par gånger nu så vågar inte riktigt hoppas!

Så här fin är vår lilla gosse idag! En riktig tuffing!

Tack!

Tack för alla fina kommentarer jag får!! =)

Vändning..

Inatt började Milton att äta ordentligt igen! Gud vad skönt, han har heller inte dippat någonting utan verkar vara stabil igen.. Så himla skönt..
De tog nya prover idag på morgonen och infektions provet var under 5 vilket är jätte bra! Hans hb hade sjunkit lite, men det sa de är helt normalt när man har haft en infektion i kroppen och är prematur. Men nya prover ska tas på torsdag för att se så de har blivit bättre igen.. Men det var inget att oroa sig för..
De tycker även att han ligger lite högt i puls, men det kan ha samband med att han har lite vätska kvar i kroppen och på grund utav infektionen.. Så vi får hoppas att det blir bättre om några dagar..
Men annars så verkar allt annat okej! Så jag hoppas att han fortsätter att äta bra idag så han slipper sonden igen!

:(

Ikväll har Milton börjat dippa väldigt mycket igen, de vet inte riktigt vad det beror på. Men det kan vara för infektionen men de kan inte säga säkert..
En utav gångerna blev han helt blå, då var jag helt själv i rummet och gud vad rädd man blir! Man känner hur man blir alldeles kall i kroppen och väntar på att han ska få tillbaka sin färg! Fy fan!
=( När ska detta vara över?

Ännu ett till bakslag!

Nu har plutten ätit tre gånger i rad, så troligen kommer sonden sättas tillbaka tills nästa mål.. Han som har klarat sig utan den i några dagar nu.. =( Men men, får hoppas att han snart börjar äta bättre..

..

Glömde ju skriva att han nu har fått sin sista dos utav koffeincitrat, så om det fortsätter att hålla sig lugnt med pulsdipparna så kommer han snart att slippa elektroderna på kroppen! Gud vad skönt det ska bli! Men det återstår och se..

Han har även fått vätskedrivande medicin nu, så förhoppningsvis så ska han komma igång med kisseriet också!

Idiot!!

Man ska inte tvinga i sitt barn mat!! Det vet väl för fan vem som helst eller? sköterskorna här borde väl veta bättre i alla fall??!!
Jag satt och matade Milton inne på vårt rum och efter en stund kommer hon in för att titta hur det går.. Då har han ätit färdig och är nöjd och belåten och har somnat i famnen.. Då tittar hon hur mycket det är kvar i flaskan och är inte nöjd med mängden han har fått i sig.. Så hon vill att jag ska försöka lite till..
Jag erbjuder han flaskan en gång till men han är nöjd, då tar hon tag i flaskan och trycker in den i munnen, sätter sitt ena finger under hans haka och trycker lite lätt, så käken börjar röra sig så det kommer mat.. Idiotidiotidiot! Han vill inte ha mer! Efter flaskan togs bort så åkte allt ut i munnen, han hade själv inte sugit eller svalt maten i munnen.. Han va nöjd! Förstår inte varför hon försökte tvinga i honom mat?!!!

Hon sa att nästa mål så MÅSTE han äta bättre!
Han MÅSTE fan ingenting, han äter så mycket han orkar, och om han börjar äta dåligt så får de väl sätta dit sonden igen, men jag vill ju inte tvinga han att äta!!! Idiot!

Inlägget kanske blev lite rörigt men är just nu väldigt förbannad!

hum...

Dagens vikt visade att han har gått upp 90 gram från igår, alltså på tok för mycket....igen...
Barnmorskan nu på morgonen trodde till och med att vågen visade fel och tyckte vi skulle väga om igen vid nästa mål.. Men jag sa till henne att det inte är första gången han går upp så mycket, ibland har han till och med gått upp mer.. Men en vikt till nästa mål ska ändå göras?! Stackars Milton, han som hatar när man håller på att böka med honom allt för mycket med att ta av och på hans kläder..

Det stod även i hans papper att han bara åt 35 ml vid 7 målet, vilket inte kan stämma med tanke på att det var ungefär 20 ml kvar i flaskan så jag påpekade det också men hon trodde mig inte.. Kärring! Hon var självklart tvungen att påpeka att han äter väldigt lite för sin vikt, att han egentligen ska äta mer per dygn.. Men de har inte kunnat öka på hans mat allt för mycket med tanke på hans viktuppgång.. Jag vet att han ska äta mer, men han äter så mycket han vill ha! Sluta att gå efter era jävla tabeller! Förvånar mig inte om hon får för sig att sätta dit sonden igen på honom för att kunna trycka i honom ännu mera mat!

Den här personen som jobbar nu verkar inte ha någon koll på hur Milton funkar, de andra som har jobbat med honom vet och verkar inte alls lika missnöjda som hon är! Innan hade jag nästan lust att slå till henne, för hon är så negativ!
Milton är jätte duktig och stark, kan hon inte fatta det?!

Varför?!

Varför kan inte allt flyta på lika bra som det gjorde med Tindra? Det känns som det hela tiden dyker upp nya problem med Milton..

Den senaste tiden har han gått upp väldigt mycket i vikt, och de börjar tro att han samlar på sig vätska i kroppen, så nu i eftermiddag har vi börjat att väga hans blöjor för att se om han kissar ordentligt.. Så imorgon kanske han ska få någon vätskedrivande medicin, men det återstår och se hur han kissar i natt också..

Sitter och funderar på vad som händer här näst?

Lite bilder på plutten :)

Suck..

Jag blir verkligen trött på vissa barnmorskor här! Milton äter ju nu enbart på flaska, oftast äter han upp allt i flaskan men vissa mål äter han lite mindre, vilket är helt normalt! Men de kommer och tjatar hela tiden.. Efter han har ätit 5 minuter på flaskan så kommer de "-Har han ätit färdigt nu, hur mycket är det kvar i flaskan?" Hallå!!! Han får väl ta det i sin takt eller? Han äter ju knappast mer för att ni kommer och tjatar och håller på hela tiden, blir så trött!
Och om han blir hungrig efter två timmar sedan han åt sist så verkar det inte som de tror på oss, utan måste få se med egna ögon att han är hungrig? Vem känner sitt barn själv bäst, vi som är hans föräldrar eller dom?! Blä! Blir trött på såna människor..

Nog med negativt, allt går fortfarande väldigt framåt för lille man, igår sänkte de dosen på hans koffeincitrat och imorgon kommer det tas bort helt! Så jag hoppas att det fortsätter hålla sig lugnt med dipparna så han snart slipper övervakningen...

Idag var Tindra här och hälsade på också, men hon var lite snorig så vi fick träffas uppe i cafeterian istället.. Men det gick ju bra det med! Det är verkligen jätte kul att få leka lite med henne och gosa! Sen när jag kommer hem har vi mycket att ta igen!

=)

Nu har vår lilla plutt verkligen piggnat till igen! Det känns så skönt! Han har inte haft en enda pulsdipp sedan igår kväll! Så hela natten har varit lugn, det känns så skönt.. Och hans mat lust har också kommit tillbaka.. Så antibiotikan han har fått har verkligen hjälpt snabbt! Men troligtvis så han inte infektionen utvecklas så jätte mycket och det känns verkligen skönt..

Inatt tog de nya prover och värdera på infektions proverna hade höjts, men de sa att det kan ta lite tid innan det sjunker i blodet.. Fast de skulle ta nya prover senare för att se så det inte höjs ännu mer..

Imorgon ska jag till A6 med Emelie & Linda, det ska bli väldigt skönt att få komma ifrån lite från sjukhuset! Igår var det 10 veckor sedan jag kom hit så en tripp till A6 med tjejerna är verkligen något jag behöver! Så pappa Janne ska vara här hos Milton och ha det mysigt!

Här är Milton för några dagar sedan! Ny badad och har fått nya kläder på sig!

Feber..

Inatt fick Milton feber också, antagligen beror det på infektionen i kroppen! Men pulsdipparna har i alla fall minskat sen igår så det går ju åt rätt håll! Hoppas att han piggnar till snart!
Han hade gått upp 150 gram tills idag vilket är väldigt mycket, så de skulle ta upp det med läkaren.. Hoppas det inte är något annat som är fel?!! Lite senare ska de ta nya prover för att se hur infektionen beter sig.. Håller tummarna för att få bra resultat..

Bakslag!!

Idag har Milton blivit sämre, han har haft jätte många pulsdippar, har inte ens en aning om hur många det har varit för det har larmat nästan hela tiden känns det som.. En utav gångerna blev hela han helt blå! Det var verkligen jätte hemskt!! =( Just då satt han hos Janne och sköterskan fick lyfta upp honom och hjälpa honom att komma igång med andningen igen.. Det var nog det värsta jag har varit med om.. man blev verkligen livrädd och visste inte vad man skulle göra!

Anledningen till att det har varit så är en infektion i kroppen, så det har tagits en massvis med prover idag.. Fast än så länge vet de inte var infektionen sitter men de har tagit en urin odling och ikväll ska de röntga hans lungor..
Han får nu antibiotika, så håller tummarna för att han snart bli bättre!! :(

Här är vår stackars gosse som tyvärr fick sätta nålen i huvudet, då alla andra blodkärl i kroppen sprack.. De försökte sticka han på sex olika ställen med det gick inget vidare..

3 Kilo!

Idag har vår "lilla" kille passerat 3 kg! Han växer så det knakar! Den nya vikten är nu 3045 gram! Senare idag ska de även ta en ny längd på honom, ska bli spännande och se hur mycket han har växt på längden också, för han växer nog inte bara på bredden ;) hehe

Usch!!

För några dagar sedan kom det in en ny bebis på det rummet Milton ligger i, och herregud säger jag bara! Föräldrarna verkar inte riktigt kloka, de verkar bete sig väldigt underligt i sättet och inte nog med det, när man kommer in i rummet och de sitter där så luktar det svett i hela rummet! Det är verkligen vidrigt.. Och de har haft samma kläder på sig i tre dagar och tydligen så vet de inte vad en dusch är för något!! Funderar nästan på att säga till personalen så de kanske kan säga till dom? För det är verkligen vidrigt att sitta där inne och mata Milton när man känner en sådan lukt! Blä! Hoppas de inser snart att de behöver duscha!
Var tvungen att skriva av mig lite om det, för har gått och stört mig på det ända sedan dom kom hit! (Hoppas att de inte läser mig blogg) haha! Det hade varit lite pinsamt!

Sond..

Milton har ju en sond (en slang som går från nästan ner till magen där man matar honom i), han ville visst inte ha kvar den där så han drog bort den innan idag.. Men sen när de skulle sätta dit en ny blev han helt förstörd och blev helt blå i ansiktet, det var inte långt ifrån till att man själv var nära på att börja gråta! :( Tyckte så synd om honom! Hoppas han håller sina fingrar i styr så han inte drar upp den igen!

Idag frågade jag även hur länge de tror att vi får vara kvar, de kan ju inte säga helt säkert för man vet ju aldrig vad som händer. Men hon trodde ungefär 2-3 veckor till.. Så jag hoppas att tiden går fort så vi får komma hem!

Born 2011!

2 veckor gammal!

Idag blir Milton två veckor, och han växer så det knakar!! Idag vägde han 2910 gram, så det är inte långt kvar tills han väger 3 kg!! Så himla roligt! Han har även inte haft så jätte många puls dippar idag så jag hoppas att det äntligen börjar att vända nu.. Får hålla tummarna att det blir mindre nu för varje dag som går!

Tindra har även varit här idag och hälsat på, och hon har verkligen utvecklats mycket sedan jag blev inlagd på sjukhuset.. Hon har blivit så stor och jätte duktig.. Tindra är även jätte snäll mot Milton, klappar på honom så fint och ler.. Får se hur det blir när man kommer hem, men förhoppningsvis så är det lika dant! Men nu kommer jag inte träffa min prinsessa förens på fredag troligtvis...Hoppas att dagarna flyger iväg!!

Tindra undersöker Miltons lilla hand! :)

Mys!!

Idag har Tindra varit här och hälsat på!! Gud vad jag har saknat henne, det var verkligen super att få träffa henne igen! Så mycket jag har saknat henne får inte att beskriva!!! Nu har även förkylningen försvunnit så hon fick träffa lillebror en liten stund också! Hon var så snäll mot honom och klappade lite försiktigt på hans ben.. :)
Imorgon kommer hon hit igen och ska stanna hela dagen! Det ska bli så himla mysigt! Jag har förlorat så mycket tid med henne under dom här veckorna så man vill verkligen ta vara på varje tillfälle!

Milton gäspar! :)

Dålig uppdatering..

Nu har jag varit lite dålig på att uppdatera, men vi har haft med oss Milton mycket på rummet nu när Janne är här och då får vi inte ha på verken mobil eller internet.. =) Det är så mysigt att man kan va med honom nästan hela tiden, fast i eftermiddag åker Janne hem igen till Tindra och då kommer det inte bli lika mycket längre.. :/

Idag ska svärmor och Tindra komma hit! Så jag ska få träffa min älskade dotter! Nu har jag inte träffat henne på över en vecka och det ska bli underbart och få hålla om henne igen! Men hon får tyvärr inte träffa Milton för hon är fortfarande lite snorig, så istället får vi vara ute i lekparken och leka lite! :)

Igår gjorde Milton ett stort framsteg, han blev av med sin värmemadrass så nu klarar han av att hålla sin temperatur helt själv! Så igår fick vi ta på honom kläder för första gången! Han blev jätte söt och nu känns han genast mycket större och inte lika ömtålig!

Har även gett upp amningen, det började ta allt för mycket på psyket.. Det känns som jag har allt för mycket att tänka på just nu, så att lägga ner energi på amning och pumpning orkar jag tyvärr inte med.. :(

Jag vet att det är några som läser min blogg som har varit i liknande situationer, och det är många barnmorskor som tycker att jag ska åka hem en dag för att samla nya krafter.. Men jag tror om jag åker hem så kommer det bara bli jobbigare att komma tillbaka hit! För då påminns man om livet där hemma, eller vad tror ni som har varit i liknande sits? Har ju inte varit hemma på över 9 veckor och jag är så rädd att hemlängtan kommer bli ännu starkare om jag åker hem..

Idag har vår stora plutt uppnått sin födelsevikt! Så idag vägde han 2820 gram!!

Mys hos Mamma!

Bakslag och framsteg!

Milton har fått koffeincitrat för alla hans pulsdippar, och igår började de komma allt tätare. Så idag beslöt dom sig för att ge honom koffeincitratet två gånger om dagen istället för 1.. Så nu hoppas jag att dipparna ska minska..

Förutom det så går amningen väldigt bra! :)
Inatt fick jag gå upp och mata honom på natten för första gången och då sög han kanon bra så de drog bort 20ml från sondmatningen!! :)
Det är långt kvar innan han äter fulla mål men det har ändå gått framåt rätt så fort! Han hade även ökat bra i vikt tills idag så de vet att han får i sig mat från mig!

Idag kommer äntligen Janne hit, han har varit förkyld hela veckan fast nu är han frisk! Ska bli skönt att få lite avlastning och inte känna att man måste fixa allt själv! Dessutom har jag saknat honom enormt mycket!
Nu får vi hoppas att det inte dröjer så länge innan Tindra blir frisk så jag får träffa henne också! Det känns så tomt utan min lilla prinsessa!

Presenter..

Tänkte visa upp lite presenter Milton har fått! :)

En jätte fin kofta och två par strumpor fick
han utav sin mormor som var här innan idag och hälsade på!

& här är ett jätte mysigt kläd set som han fick utav sin farmor!

'

Tack så jätte mycket!! =)

=)

Proverna såg bra ut så de vet inte riktigt varför han har börjat dippa så mycket, men för hoppningsvis så är det bara en tillfällighet!
Vid det här målet så sög Milton jätte bra på mig, han höll på i 20 minuter så nu drog de bort 15ml mat från sondmatningen!! =) Hoppas att han har ökat bra i vikt tills imorgon fast alla avdrag idag! :)

Bakslag?

Idag har Milton haft väldigt många pulsdippar, så nu har de tagit nya prover för att kolla så allt ser bra ut. De skulle bland annat kolla ifall han har en infektion i kroppen, blodstatus och någonting mer men kommer inte ihåg vad det heter.. Men vi får hålla tummarna att alla prover ser bra ut!
Hoppas att det vänder snart, det känns lite jobbigt när han helt plötsligt börjar dippa mer än vanligt.. Just nu känns det även som en evighet tills man får komma hem, fast vi hoppas på att det vänder snart och att hans lungor utvecklas snabbt..

(Puls dipp = Pulsen går ner och syresättningen i blodet minskar.. )

framsteg!

Jag är helt chockad faktiskt, idag har Milton sugit på bröstet vid varje måltid och han har haft jätte lätt att få ett bra grepp!! Vilket är väldigt ovanligt! Så idag har de dragit bort totalt 20ml från hans måltider.. så nu hoppas jag att han har ökat bra i vikt så man vet helt säkert att han får i sig mjölk när han ammar! :)

Ikväll var jag även uppe på bb för att hälsa på min gamla rumskamrat som jag delade rum med ett par veckor. Hennes mage har växt så det knakar och förhoppningsvis så stannar hennes bebis kvar i magen ett par veckor till.. :)

Efter mitt besök där uppe så fick jag besök utav min syster! Hon tyckte att Milton va jätte liten :) Fast jag själv tycker att han är väldigt stor, fast det är nog för Tindra var mindre när hon föddes..

Nehe, nu ska jag faktiskt ta och sova lite, för vem vet, Milton kanske är tuttig inatt igen ;)

Glada besked!

Nu har vi fått resultatet från ultraljudet på hjärtat, han har en liten "flik" som åker fram och tillbaka och det är därför det blir blås ljud i hjärtat. Men det är absolut ingen fara sa dom.. =) Så skönt med glada besked!

Milton har även varit jätte pigg idag så han har orkat suga jätte mycket på mig.. Imorgon ska det bli spännande och se hur mycket han har ökat i vikt, så de vet om han får i sig mat från mig eller inte.. Men håller tummarna!! :)

Janne och Tindra är fortfarande förkylda, men Janne börjar i alla fall bli lite bättre så jag hoppas att han är pigg till helgen!

väntar..

Innan idag gjorde de ett ultraljud på Miltons hjärta, då han har haft ett blås ljud på hjärtat som fortfarande inte har försvunnit. Vi skulle få svar på hur det ser ut under eftermiddagen någon gång.. Troligtvis så är det ingen fara, men man är ändå orolig att något ska vara fel..

Min underbara prins!