Det är många tankar som flyger runt i huvudet, och jag vet inte riktigt hur jag ska bearbeta det.. Det finns ingen som förstår vad man har gått igenom, ingen som vet vilka känslor man bär..Tiden innan Tindra kom till världen va ett rent helvette, och den första tiden i hennes liv va också väldigt jobbig.. Alla föräldrar pratar om hur underbart det är att få upp sitt barn på bröstet när de har kommit till världen.. Jag vill också uppleva den känslan.. Jag fick se henne en kort stund innan de bär in henne till ett annat rum för att undersöka henne... Jag hade svårt att koppla av, jag visste inte hur det är med henne och jag skakade i hela kroppen.. Andra gången jag fick se henne såg man inte hur hon såg ut, hon låg i kovös med massvis med sladdar och slangar.. Den första dagen fick vi bara sträcka in handen och klappa lite lätt på henne.. Vår lilla lilla Tindra.. Och jag minns första gången jag skulle ta upp henne och hålla i henne.. Hon va så liten och skör, och alla dessa slangar och sladdar gjorde inte saken enklare.. Men när man väl hade kommit till rätta så kände jag mig hel.. Jag satt med henne i min famn i över 3 timmar innan det va dags att lägga ner henne igen.. Och varje gång vi gick ifrån henne kändes det ont i hjärtat.. Att låta någon annan ta hand om våran dotter.. Man ville vara hos henne hela tiden, finnas där för henne, men det gick inte..
Vet inte vad jag ville ha ut utav detta inlägget egentligen.. Men kände att jag behövde skriva av mig lite..
Jag är överlycklig att hon mår bra idag och att hon är så stark.. Vår älskade Tindra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar